Pendlarliv

En vanlig syn som möter en pendlare är “NY TID” anslaget på skyltarna på perrongerna. Oftast är det bara ett par minuter försenat och det kan man ju överleva. Några suckar inombords och lite muttrande sedan är det ur världen. I morse var det totalt kaos på avgångstavlan inne på stationen. Det var förseningar kors och tvärs över tabellen och inga tåg eller spår stämde. Alla stod som förvirrade hönor och undrade vilken information som var korrekt och vilka tåg som skulle avgå från vilka spår. Eftersom jag ska till Sthlm har jag två tåg att välja mellan under en relativt kort tidsperiod. Det ena är ett direkttåg till Centralen och det andra stannar på några stationer emellan. Jag brukar ta det senare. Imorse fanns ingen information alls om det senare och direkttåget rullade in som av en slump. Jag tog det och inom inte allt för många minuter hade vi kört ikapp tåget som avgick före detta. Lite försenat kom jag i alla fall fram.

På vägen hem stötte jag på två fenomen jag irriterar mig på. Det första var en tant som satt på andra sidan gången från mig. Hon hade sin hanväska i knät och mellan den och sig själv hade hon en påse med torkad frukt och nötter. Detta i sig är inget problem men hon lutade sig hela tiden fram för att läsa i en tidning, stack ner handen mellan sig själv och väskan för att hämta nötter och lutade sig fram igen. Detta sätt att äta på gjorde att hon: 1. Fick svårare att få tag i nåt genom det lilla hålet i påsen. 2. Fick det att prassla onödigt högt. Det var lika störigt som när folk prasslar för mycket på bio. Om hon lagt påsen på bordet framför sig, använt hålet hon rivit upp i påsen som en hällpip och sedan hällt lite nötter och frukt direkt i handen vid behov hade prasslet reducerats till ett minimum och hon hade garanterat fått tag i mer att tugga på.

Det var något småaktigt med detta sätt att äta på som jag reagerade över. Det var lite som om hon gömde sin påse för att inte alla skulle se vad hon åt och få chansen att fråga om de kunde få en bit. Likt en girig häxa i sagorna grep hon efter nötter långt ner i påsen med en hand som faktiskt liknade en klo litet grand. Men det var alltså prasslet som störde mig mest.

Den andra saken som störde var en tjej eller kvinna som kom och ville sitta bredvid mig. Jag satt ytterst därför att jag just släppt ut en gubbe som följdaktligen suttit innerst. Jag har inget problem med att resa på mig och släppa in någon men när det finns gott om lediga ytterplatser så tycker jag att det är lite onödigt att tvinga folk att resa på sig i onödan. Jag är lat, jag vet, men det svider lite.

Efter denna högst obehagliga pendlardag så kunde jag till min glädje upptäcka att samtliga resenärer läst mitt förra inlägg. Inte en enda person ställde sig i vägen i rulltrappan. De som ville stå, stod till höger och de som ville förbi kunde enkelt passera till vänster. Helt fantastiskt!

This entry was posted in Uncategorized and tagged . Bookmark the permalink.
  • Hanna Lundeborn

    Hur länge ska du pendla sa du? Antar att det kommer fler intressanta inlägg om tanter, farbröder. Mest förvanad är jag över att inte en enda unge verkar ha irriterat dig än? Kanske finns det ända ngt som säger tick, tack…
    Stor kram