Stress leder till panik leder till sjabbel leder till skjutjärnsreporter

Sitter nu i bilen på väg hem från Västkusten. Mobilt Internet is da shit! En trååååkig biltur förvandlas i ett nafs till ett under av ny teknik. Bara man har en fullt laddad laptop och en dongel (dångel? Ruggigt fånigt ord) så är det fritt fram att ta del av allt Internet har att erbjuda.

Vill här passa på att tacka Faster för att vi fick kika förbi och uppleva sol och salta bad och lite dramatik!

Vädret under veckan har varit helt ok, sol men ganska blåsigt. Har lyckats få lite solbränna i alla fall så jag kan inte längre räknas till dem som är helt genomskinliga. Kärleken säger att jag ser ut som en tvättbjörn för att man kan ana solgalsögonens form i brännan i ansiktet. Jag är inte helt benägen att hålla med men för husfridens skull får jag väl det då. Jag har också hunnit med att doppa mig i det inte överdrivet varma havet. De senaste dagarna i form av mycket hurtiga morgonbad. Jag ska inte ljuga, jag fegade rejält och hann domna i halva kroppen innan jag kom i men I did it i alla fall.

Igår tog min fasters man med oss ut på båttur. Det var mycket trevligt, vi gick i land på Kärringön och åt god mat, tittade på Sjöräddningens uppvisning i att plocka upp badglada barn med vattenskoter och skrattade lite åt en stor Windy med ungdomar som helt tydligt lånat pappas båt. De lämnade hamnen samtidigt som Sjöräddningen höll på att leka i hamnbasängen och speakern gav dem en riktig känga i högtalaren: “Jag är frestad att säga välkommen åter men då blir nog Kärringöborna arga på mig. Lägg gärna till i Marsstrand eller Smögen så de för känna på er nästa gång”. Ungdomarna blev lite tillplattade och kom tillbaka för att få en ursäkt varvid speakern ber ursäkt för sitt lite klumpiga tal och avlutar med ytterligare en känga. “…Ursäkta att jag uttryckte mig lite klumpigt. Så ska man naturligtvis inte säga till dem som spelar musik hela natten”. Lite festligt tyckte vi.

På väg hem började det mulna på och vågorna blev lite högre. Jag som är ett stort fan av bergochdalbanor tyckte ju att det var super när vi flög fram över vågorna. Det blåste ganska mycket och vi åkte ju då självklart mot vinden så det var svårt att hålla kameran still och ta kort på det vackra havet och alla kobbar och skär.

Här ser ni samma sak som jag satt och tittade på! Blått hav, andra båtar, sol i ansiktet… Man kan ju ha det sämre.

 Nästan hemma igen råkade vi på ett sjödrama. Vi hörde över VHF-radion att någon rapporterat båtbrand och vi som hade brandsläckare ombord satte fart. När vi kom fram såg vi en båt som låg och drev ett femtiotal meter från land. Det rök kraftigt från den men det verkade inte som det var några människor ombord vilket också bekräftades av en tutande båt längre bort som vevade med armarna att folket var satt i säkerhet. Här begick faktiskt vi ett misstag som kunde hjälpt situationen. Vi var rädda för att båten skulle explodera, det är ganska vanligt att man har med sig gasoltub. Hade vi varit lite snabbare i tanken hade vi knutit en tamp i fören på båten så att vi kunde hålla den kvar ute på fjärden. Som det var nu låg den och drev rakt mot land. Men det gjorde vi alltså inte.

 

Här är den rykande båten.

Vi hörde över radion att Sjöräddningen var på väg så vi backade undan till säkert avstånd. Det var då kalabaliken drog igång på riktigt och ingen av oss ombord trodde riktigt våra ögon. Det vi såg var den mest amatörmässiga räddning jag någonsin skådat. Det var som en inspelning av en b-actionrulle som havererat. Ingenting gick som det skulle. Den första Sjöräddningsbåten som anlände hade inga brandslangar alls ombord och lyckades med konststycket att driva den brinnande båten framför sig in mot land där den slog i en badbrygga. Nu kunde man tydligt se att båten brann.

 

När så den stora båten anlände hade inte de heller rätt utrustning ombord. De hade slangar för att pumpa upp vatten men inte för att spruta iväg något. Det framgick dock med all tydlighet att båten var helt förlorad och att försöka släcka elden var bara fåfängt. Vad gör de då? Jo, de lyckas få den nu övertända båten att driva in i närliggande sjöbodar som nästan tog eld. 30 sekunder till så hade Mollösund haft två sjöbodar färre. Först då kommer de på att man kanske ska bogsera den brinnande båten ut på öppet vatten. De drog ut den en bit men SLÄPPER sedan tampen! Vad händer då med båten? Den driver självklart tillbaka in mot sjöbodarna! Det blåste ju! Mycket ska man behöva se. 

Helt tydligt var manskapet ombord på båten stressade och drabbades av panik. Men man börjar ju undra hur det står till med kompetensen. Betänk att vi för bara en timme sedan kollat på hur de stolt drog upp barn ur vattnet i hamnbasängen på Kärringön och skröt över sin egen förträfflighet. Nu säger jag inte att alla sjöräddningsstationer är så här men detta var under all kritik.

Väl hemma kutade jag upp till huset och skickade in lite bilder till Expressen bara på kul. En stund senare ringer telefonen och Expressen vill köpa både bilder och video. Kul! Så i dagens GT och Expressen finns tre av mina bilder på mittuppslaget samt det videomaterial jag hade ligger på Expressen-TV. Kanske en ny karriär för mig… Jag ska se om jag kan få tag i en länk till TV-klippet senare. Layouten ska också fixas till men nu har jag ont om batteri.

This entry was posted in Uncategorized and tagged . Bookmark the permalink.