Officiell målgång

Jaha, das war das. 10 dagar utan kontanter har fortlöpt utan problem. Jag har inte trasslat in mig inågra olösliga situationer som jag kan blogga hysteriskt roligt om. Det har faktiskt varit svårt att skriva engagerande på det stora hela. VISA har väl rätt i att livet flyter bättre utan fysiska pengar. Det hela har känts ganska…ja, mellow. Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag inte upptäckt någon anledning till att börja använda kontanter i större utsträckning än vad jag gör idag. Det var väl hela andemeningen med det hela kan jag tänka.

Jag tänkte, som avslutning, dela med mig av en liten anekdot. Den handlar om senaste och sista gången jag använde en bankomat. Jag skulle till min dåvarande frisör, jag har inte kvar honom på grund av att han dels klipper mig så att jag ser ut som en tant och dels vägrar acceptera kort som betalningsmedel. Alltså måste man på ett eller annat sätt skaka fram sedlar. Det finns två sätt: 1) råna en tant som hämtat ut pensionen eller 2) besök en bankomat. Jag valde det senare.

När jag så stod där framför automaten kunde jag inte komma ihåg min kod even if my life depended on it. Allt mer irriterad stod jag där och tryckte siffror tills maskinen tyckte att jag tryckt på för många knappar för många gånger och resolut svalde kortet. Högröd i ansiktet av irritation och ilska tågade jag in på bankkontoret, tog en nummerlapp och höll på att dö när jag tittade mig omkring och enbart såg pensionärer med käppar och rullatorer som skulle hämta ut sin pension. Varför måste dessa alltid komma i samtidigt? Går det chartrade bussar från ålderdomshem och andra pensionärskvarter till banken?

En dryg halvtimme senare var det min tur. Efter mycket om och men fick jag plockat ut tillräckligt med pengar för att klara mig två dagar, en helg och ytterligare tre dagar (bankfolket jobbar ju inte så fort så de tar ganska många arbetsdagar, som de döpt till bankdagar för att de ville ha ett eget ord, på sig att skaka fram en ny plastbit) och beställt ett nytt VISA-kort. Om man handlar i en butik och glömt sin kod räcker man bara fram en annan plastbit som heter legitimation eller körkort, skriver en kråka och sedan är det klart men det förfarandet gäller alltså inte på bankomaterna. Väl hos frisören var allt som vanligt. Han klippte mig som en tant och jag fick betala dyrt för det.

Nu är jag på väg hem, irriterar mig på ett gäng ickependlare typ B och längtar efter att sätta mig med ett glas vin och Kärleken i soffan och bara ta helg. 

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.
  • CJ

    Du är för rolig ibland Heidi. :-)

  • Heidi

    Tack för det!

  • Annika

    Jag lyckades mata ut två bankkort en gång från en bankomat. Jag hade precis satt in mitt kort i plånkan när ett nytt ploppade ut. Jag blev stört förvånad och trodde jag hade inbillat mig att jag redan tagit mitt kort. Snacka om överraskning!
    Så vem vet, nästa person i bankomatkön kanske fic ditt kort sen…