Om att betala utan att göra det


Här på kontoret finns det en människa som är höjden av godhet. Hon fixar och donar och gör hela stämningen i kontorslandskapet så där varm och mysig. Häromdagen gick hon runt och tog upp beställningar på lite allsköns grejer och jag slog till på en ask chokladstenar (julklapp till någon kanske?). Det är choklad som ser ut som stenar (duh). I alla fall så kom de idag och skulle betalas. Kändes som en krånglig väg att föra över pengar, var ju inte direkt ett större belopp, men jag kan ju inte betala med kontanter. Hur skulle vi lösa problemet? Skulle allt vara förgäves? Vi gjorde naturligtvis det enda rätta, fodringsägarinnan fick gå i plånboken och hämta en sedel själv. Problem solved!

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , . Bookmark the permalink.
  • CJ

    Trevligt du verkar ha det på ditt ställe :-)

    Fasen, Heidi, du är bra finurlig ibland med ditt kontantlösa problemlösande.

  • Heidi

    Jo, det är najs för att använda ett ungdomligt uttryck!

    Kärleken menade att lösningen var gränsfall. Jag menar att det var en klart godkänd nätrullare!

  • Clara

    nu när jag har hittat hit får jag lite vardagstankar från dig, det blir lite vardagslyx för mig.

    http://www.kollinclara.webblogg.se
    och du kan hålla lite koll på mig : )
    varma kramar!