För varje dag som går tackar jag Kärleken för att han gav mig en iPod i julklapp. I can’t emphasize enough hur mycket den har revulotionerat pendlandet och gjort det till en mycket behagligare företeelse. Igår var det tydligen spela-spel-på-mobilen-med-högt-ljud-på-dagen för både på morgonen och kvällen satt det folk och plingade. Tidigare hade jag kokat av ilska men två pluppar i öronen senare kunde jag enkelt koncentrera mig på det jag hade för händerna.
Idag sitter det två indiska tjejer och skravlar högt på hindi bredvid mig. Jag sitter i en fyrsits med de två indierna och en vanlig medelålders man i jeans, skjorta och kavaj (säljare skulle jag tippa). Jag har det fint med min dator och iPod men mannen ser faktiskt lite lidande ut. Jag tycker synd om honom.