Sitter på tåget, mitt i julhetsen. Ett rookie-misstag egentligen att sätta sig på ett tåg som ska gå till Göteborg men jag orkade inte vänta på nästa. Det är självklart mycket mer folk än som får plats, 100% är inte ett begrepp som SJ är särskilt bekanta med, och någonstans har det blivit en miss om vad som är obokat och inte. I den obokade vagnen finns helt plötsligt både bokade och obokade platser vilket genererat en del gnissel. Helt förståeligt tycker jag. Själv har jag anammat någon sorts zen och irriterar mig inte det minsta över springet i gången, folk som skriker högt i sina mobiler, folk som skriker högt till varandra, barnen som använder stolarna som klätterställning, lyssnar på musik utan hörlurar eller idioten framför som kör ned sin stol max bakåt och mosar mina knän. Varför jag är så tolerant helt plötsligt? Det är min sista pendlingsresa. Förhoppningsvis i alla fall. Nästa vecka flyttar nämligen jag och Kärleken till Stockholm.
Jag vågar inte hoppas helt och fullt än. Ingenting är i lås förrän jag har nyckeln i hand men bara tanken håller mig vid gott mod. Dessutom är det ju faktiskt julafton imorgon och det ser jag verkligen fram emot!
Nu blir det till att fixa det sista, slå in klapparna och invänta tomten.