På besök i insect country – en rapport från kriget

Jag befinner mig långt bort hemifrån och den skyddande betongen. Jag befinner mig mitt i ett laglöst land där de små har enorm makt över de stora och gör räder där målet är blodspillan. Jag befinner mig i insekternas rike, i skogen, utanför Arboga, Sverige.

Hittills har jag överlevt räder från otaliga kamikazemyggor som dödsföraktande försöker komma åt alla fläckar av oklädd hud, bromsar av den värsta sorten, blindbromsen har jag lärt mig idag av Wikipedia (bromsar kan flyga i upp till 60 km/h och bli upp till 30 mm stor, vidrigt, obehaglig fakta), myror har attackerat mina fötter efter issues om vem som egentligen äger gräsmattan vid stranden och fästingar har spanat lömskt från alla buskar och snår. Och detta endast dagtid! Jag vågar inte sova av rädsla för nattliga angrepp.

Idag upptäckte jag också en fientlig spion. Förklädd till vanlig pinne simmade en fyrbent varelse omkring i det grunda vattnet vid badtrappan. Den var försedd med en gripklo framtill och ett periskop baktill. På det stora hela en väldigt traumatisk upplevelse. När vi försökte fånga in den för förhör, dök den djupt ned under ytan för att undkomma och det stod inga tvivel om att den gjorde allt för att undgå upptäckt.

Dessutom har stugan varit buggad hela dagen. En fjäril har suttit på ytterdörren hela dagen och registrerat in- och utpasserande och rapporterat det vidare till sambandscentralen.

I korthet har jag aldrig upplevt kriget så här hårt eller skoningslöst förut. Jag befinner mig långt innanför fiendens gränser och jag längtar till att få återvända hem till stan och betongen. Måtte kriget sluta utan casualties.

This entry was posted in Personliga ting and tagged , , , , . Bookmark the permalink.