Det här med experter

Jag hade först inte tänkt lägga mig i debatten om elitism och självutnämnda experter i “bubblan”. Det har känts som en ganska onödig och faktiskt ganska navelskådande diskussion. Därför är jag typ sist ut i raden att kommentera det och alla andra har mer eller mindre lämnat diskussionen och gått vidare.

En kort recap: Det började med ett gäng tweets och blogginlägg innan SSWC som piskade upp en ganska hätsk stämning och som fick några att känna sig ovälkomna till campen. Några valde till och med att stanna hemma. Väl på campen tog man upp diskussionen i en session om elitism i bubblan och om det var så att vi som lever och andas i den var elaka och högfärdiga mot dem som stod utanför. Debatten fortsatte sedan på hemmaplan i diverse blogginlägg och tweets. I någon slags konsensus kom man fram till att ja, det finns en elit men nej, den är inte så elak utan snarare välkomnande. Som någon slags aftermath dök debatten om vem som får kalla sig expert upp.

Ja ba men va fan. Ursäkta franskan. Är det inte ganska larvigt att ha en diskussion om vem som får kalla sig expert? Den som kallar sig expert men som inte lever upp till det och levererar blir ganska snabbt nerplockad på jorden i alla fall. Det märks liksom. En expert är ju bara en person som vet mer om ett ämne än gemene man. En expert tycker dessutom inte alltid samma sak som en annan expert vilket gör att om det bara är sådana som andra utnämnt till experter som får kalla sig experter så kommer det att bli en likriktning på experterna. Och det kanske vi inte vill ha, eller? Då tycker ju alla samma sak, alla drar åt samma håll och kreativiteten blir bara av en viss typ. Trist tycker jag.

Härmed tänker jag sticka ut hakan. Jag är en sociala medierexpert. Helt självutnämnt så det så. På vilka grunder frågar du. Jo, säger jag. Jag lever med de sociala medierna. Varje morgon innan jag går upp ur sängen scannar jag av Facebook, Twitter och mailen. På tunnelbanan är det readern. När jag kommer till jobbet checkar jag in där, slår på datorn, drar upp twitter, kollar readern igen, Fejan självklart och så börjar dagen. Tidstjuv? Inte för en som vill säga att man kan sociala medier. Då är det ett måste. För att veta hur det fungerar måste man vara där. If you can’t do -teach! funkar tyvärr inte.

This entry was posted in Kommunikation, Personliga ting and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.