En grå morgon

Det här blir inte ytterligare en pajkastningspost om vems fel det var att SD kom in i riksdagen igår. Vi vet ju vems fel det var. Alla som röstade på dem. Sedan kan man kasta scheiss på media, de andra partierna med flera om man vill men den stora frågan är ju varför de röstade som de gjorde. Själv behöver jag inte gå så långt för att ta reda på det. Jag kan gå till min farmor och fråga. Nu röstade hon inte i riksdagsvalet eftersom hon är norsk och bor i Norge men rädslan hon upplever är den samma som gror hos SD-anhängarna här. Hon är livrädd. Varje dag.

Den rädslan måste adresseras av de större partierna. Genom att erkänna fel kan man växa och få förtroende. Och nu pratar jag inte blockpolitik. Det är inte Alliansens eller de RödGrönas fel allena, utan ett sedan länge existerande systemfel. Ett steg i rätt riktning är också att erkänna att SD kommit in på ett demokratiskt sätt. Det är faktiskt fler som röstade på Jimmie Åkesson och co än som valde Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Man måste ha respekt för demokratin även om man inte gillar resultatet.

Nu är det upp till samtliga partier att visa samarbetsvilja och inte sitta och tjura i respektive ringhörna. Miljöpartiet har möjligheten att kliva fram på riktigt and I hope they’ll rise to the challenge. Vi kan, om vi vill, visa de som röstade på SD i det här valet att det inte är ett alternativ till nästa genom att ta bollen från Jimmies lag och spela med den själva.

This entry was posted in Kommunikation, Personliga ting and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.