003 – Skolans setup

Jag gillar att diskutera skolan och dess uppbyggnad. Det har jag alltid gjort. Redan när jag fortfarande gick i den hade jag funderingar på att starta en skola och på hur man skulle kunna bygga upp den för att den bättre skulle tillvarata individer och skapa unga vuxna som blir starka, driftiga och på ett påhittigt sätt driver utvecklingen framåt. Någonstans i mina gömmor har jag skisser på upplägg, ämnesområden, arbetsmetoder, verktyg, lärarkompetens etc. Varför? För att jag aldrig passade in i skolan som den såg ut då. Och fortfarande verkar se ut nu.

Läser idag på Svd om hur ångest är drivkraften hos dem som får höga betyg och tänker tillbaka till dem som fick höga betyg när jag gick ut gymnasiet. Nu när jag tänker tillbaka var de väldigt samvetsgranna, väldigt noga med hur allt skulle vara och väldigt noga med anteckningar och allt runt omkring. Jag lärde mig mest för att jag tyckte att det var roligt. Kanske inte allt sådär men generellt tyckte jag att det mesta var intressant. Men inte så att jag iddes lägga energi på exakt vem som var kung när, vilken jordart som ligger  i vilket lager och hur många tabbar in ett datum skulle stå om man skrev ett brev i Word. Men jag tycker att det blivit folk av mig ändå.

Det är ett par saker jag frågar mig:

Mäter vi kunskapen på rätt sätt och reflekterar betygen som de ser ut idag kunskapsnivåer? Nu pratar jag inte om det ska vara siffror, bokstäver eller när de införs utan hur är proven upplagda. Kvalitet eller kvantitet? När jag gick i skolan var det ofta rena detaljfrågor istället för att sätta saker i ett sammanhang. Något jag tror är mycket viktigare för framtidens individer. Det sätter också all kunskap i ett större perspektiv, alltså hur man ska använda det man lär sig i skolan.

Varför är det så fult att dela in folk i klasser efter förmåga? Det här med klasser överhuvudtaget, varför är det så viktigt? Jag skulle hellre se ett system där man tog tillvara på individens olika kvaliteter där man går i ämnesgrupper som rör sig olika snabbt genom systemet och på så sätt stimulerar de ämnen varje individ har fallenhet för samtidigt som man fångar upp och ger extra stöd där man kanske brister. Det handlar inte om elitism, det handlar om att odla människors talanger. För vi lever ju i ett samhälle där våra olikheter bidrar till den stora samhällsnyttan.

Men oavsett hur skolan är uppbygd är ett arbetssätt som premierar ångest oacceptabelt. I alla fall skulle ingen vuxen acceptera det på sin arbetsplats så varför ska ungdomar ha det så?

 

This entry was posted in Personliga ting and tagged , . Bookmark the permalink.