017 – Åka tåg

Förr var jag en pendlare som vant åkte sträckan Västerås-Stockholm varje dag fram och tillbaka. Då hade man tågrytmen i kroppen, kunde varje sväng och skakning. Och man kunde zooma ut snacket från Icke-pendlare kategori B.

Nu är det betydligt svårare. Jag sitter på tåget mot Västerås och har hamnat bredvid en hoper med kvinnor som pratar non-stop och ganska högt. Pendlare är tysta. Och de gillar tystnaden. Och om de pratar vet de hur mycket det hörs och försöker prata lågt.

Jag försöker dra på musik, zooma ut och tänker zen, zen, zen och att det är ju ändå trevligt för dem att de får vara ute och resa lite. Och prata av sig lite. Men det är svårt. Särskilt på bred västmanländska…

This entry was posted in Personliga ting and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.