039 – Why we go to Starbucks

Nyss hemkommen från London sitter jag nu på ett tåg och är således på resande fot igen. Precis bredvid mig på tåget sitter en man med en take-awaymugg från någon svensk motsvarighet till Starbucks (Robert’s coffee tror jag att det är ifall ni undrar) och det fick mig att reagera på två sätt: 1, sakna London och 2, börja fundera på varför det är så viktigt för mig och många andra svenskar på utlandsresa att nästan till varje pris besöka en Starbucks.

För kaffet är ju inte speciellt gott. Och bakverken eller mackorna är ju inte heller speciellt goda. Men det är ju Starbucks! Det är den där kosmopolitiska känslan av att vara en van resenär, en storstads flanör som lockar. För vi, världens mest kaffesörplande folk, förnekas möjligheten att tillhöra den skara länder och städer i världen som räknas som tillräckligt viktiga för att få en Starbucks. Att Stockholm, staden med växtvärk och akut New York-komplex, tvingas hålla tillgodo med bleka kopior som Wayne’s, Espresso House mfl. gör att så fort vi har chansen springer vi till närmsta Starbucks, fotar pappmuggar och beter oss allmänt konstigt – i hopp om att lite av den metropolitiska känslan ska rub off och sitta kvar när vi kommer hem. Så att vi kan berätta stories som: …och så tog vi en kaffe på Starbucks på Kensington High Street…

And for the record, den på Arlanda räknas inte.

20130302-104046.jpg

This entry was posted in Kommunikation, Personliga ting and tagged , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.
  • videren

    Haha, så bra. Och så rätt :)

  • videren

    Plus – tycker det är tråkigt att inte Stockholm fått ett SB i city – Göteborg har ju ett. Just nu spelar det mindre roll, men när vi kommer hem…

  • Aisha Wahlund

    En anledning kan vara att de har gratis wifi… fast en o-anledning kan vara att de tagit bort espresso frap. Men då talar jag bara för mig själv.